Idag
Idag har jag varit med sonen på stan, vi har köpt julklappar och myst runt lite. Så härligt att få umgås bara vi två, det blir alldeles för sällan. Han har blivit stor så fort, min lilla kille.
Allis har blivit riktigt duktig på att gå nu, snabbt tar hon sig fram också. Det låter så gulligt när hon trippar fram på sina stela små ben.
Jag längar så fruktansvärt mycket tills jag får gå och lägga mig, det blev sent igår då vi hade lite folk över. Jag var chaufför och kom sist i säng av alla.
Nu ska det borstas tänder här.
Hej på er.
Allis har blivit riktigt duktig på att gå nu, snabbt tar hon sig fram också. Det låter så gulligt när hon trippar fram på sina stela små ben.
Jag längar så fruktansvärt mycket tills jag får gå och lägga mig, det blev sent igår då vi hade lite folk över. Jag var chaufför och kom sist i säng av alla.
Nu ska det borstas tänder här.
Hej på er.
Vardagstankar
Det är snart December. Allis fyller snart 1 år och Alvin fyller snart 3 år. Älskade ungar. Jag ska snart börja jobba och nästa vecka ska vi på kryssning. Vi planerar att åka till Thailand i Januari. Jag fyller snart 27, snart är jag 30. Nu har jag skrivit snart så många ggr att jag tappat vad ordet betyder, det händer mig jämt. Säg "snart" typ 50 ggr så kanske du förstår vad jag menar.
Just nu är jag inne i en period där jag vill att det ska hända saker. Jag känner mig väldigt rastlös fastän jag har fullt upp med barnen på dagarna. Jag tror att jag har varit hemma färdigt nu faktiskt. Det känns lite sorgligt att inse det, samtidigt skönt att jag kan erkänna det. Nog har man fått gliringar om att man är ondskan själv som ska lämna stackars lilla tösabiten på dagis snart (hon börjar i Mars) Det var minsann ingen som tyckte synd om Alvin när han började dagis vid nästan samma ålder. (Men sen är han ju kille också å dom tål ju lite mer) Att folk fortfarande tänker så är ju skrämmande.
Det här var lite vardagstankar från Källunge. Är tillbaka igen om någon vecka eller så.
Puss
Just nu är jag inne i en period där jag vill att det ska hända saker. Jag känner mig väldigt rastlös fastän jag har fullt upp med barnen på dagarna. Jag tror att jag har varit hemma färdigt nu faktiskt. Det känns lite sorgligt att inse det, samtidigt skönt att jag kan erkänna det. Nog har man fått gliringar om att man är ondskan själv som ska lämna stackars lilla tösabiten på dagis snart (hon börjar i Mars) Det var minsann ingen som tyckte synd om Alvin när han började dagis vid nästan samma ålder. (Men sen är han ju kille också å dom tål ju lite mer) Att folk fortfarande tänker så är ju skrämmande.
Det här var lite vardagstankar från Källunge. Är tillbaka igen om någon vecka eller så.
Puss
