hemmehosmi

Trött. I onsdags var vi på romateatern, barnfria. Det gick ingen nöd på kidsen som sov som grisar när vi kom hem närmare 00.30. Mormor var barnvakt och det tackar vi för. Under dagen var vi i Tallunden och lekte med barnen. Jag, Fanny, två utav hennes systrar och 9 barn. Det är kul att stråla samman på detta vis. Vi var också på kontroll på bvc med Allis. Strax under 9 kg, hurra! Då ska hon få en större bilbarnstol.

 

Sprutor fick hon också (av en vikarie som jag INTE gillade) Hon högg Allis i låret i farten liksom, jag var inte beredd. Allis satt lite halvslappt i mitt knä och flaxade med en leksak och jag pratade med gullig bebisröst till henne medan vi (vad jag trodde) väntade på att bvc-tanten skulle göra allt iordning. Plötslitg börjar ungen skrika och i hennes lår satt en spruta, hon sprattlade och skrek och vände och vred på sig. (med en spruta i benet) Det rann lite utanför (?) och hon höll ett hårt tag runt Allis fot och liksom drog henne emot sig samtidigt som hon blir irriterad och säger strängt till mig. HÅLL I HENNE, det blev pannkaka av alltihop helt enkelt. Stackars stackars min Allis. Jag var så nära på att ställa mig upp och säga åt kärringen att släppa henne. (men så tänkte jag typ, jag kanske överreagerar, det kanske ska vara såhär hm hm. Nu i efterhand känner jag mig som en jävla mes som inte sa åt henne. Det var så uppenbart att detta inte var OK) Hon ville inte heller tvätta av benet innan, fast då sa jag åt henne att göra det. -Egentligen är det bara trams att tvätta av med sprit innan, för det spelar ingen roll. Men vill du det så! Sa hon till mig. (ÅÅÅh vad arg jag är att jag inte berättade för henne att jag var missnöjd som fan med hennes insats) Efter detta började hon rota i min väska. -Vart ligger kortet? Jag måste ju fylla i. (Här stannar jag upp och tittar förvånat på henne, hon tittar inte upp på mig utan fortsätter sin jakt i min väska. Det ligger i min väska säger jag och försöker låta lite stöddig men det märker hon inte. Hon tar till råga på allt detta upp fel kort (dvs Alvins) och fyller i det. -Jaha, nu blev det fel kort. Inte alls så speciellt smart att ha korten på samma ställe!! Berättar hon för mig. (Här säger jag ingenting) Stress stress, skynda klä på ungen, skynda skynda. Hejdå ha en treeeevlig sommar säger hon i dörren med ett stort leende. Jag säger ingenting till henne. Allis gråter fortfarande jag kramar om henne hårt och lovar att hon aldrig mer ska få komma i klorna på denna tyrann.    

 

I torsdags packade vi in oss i bilen och styrde mot kneippbyn. (När jag skriver "vi" menar jag oftast mig och Fanny och våra barn.) Vi mötte upp gamla klasskompisar och deras respektive och barn + bebis i magen och lekte fritt inne på sommarland. Det gick verkligen hem hos Alvin och Bob. När det var dags för vattenland fattade jag och Fanny det kloka beslutet att åka hem. Envisa storkillar i vatten med småttingarna på land + en massa människor överallt? Nej, då får nog fäderna vara med nästa gång och hjälpa till, eller stanna henmma med småttingarna. Det händer så lätt en olycka. En sandstrand längtar vi till, å det verkar faktiskt bli väder för det snart. Härligt! På kvällen sprang jag en runda här i krokarna, dryga 6 km och det kändes så jävla bra. Mina skor är underbara på alla sätt och vis. Love Lunarglide!

 

Fredag är det idag och vi har varit hemma hos min kära syster och hennes två små älsklingar som knappast är bebisar längre.  Att tiden går fort råder det ingen tvivel om. Snart 1 år sedan man stod utanför bb och höll en yttepytteliten Ottilia i famnen (livrädd bör tilläggas) Då låg Allis i magen och sparkade på lilla Ottan.

 

Ikväll har vi haft middagsgäster, vi har grillat och ätit en äppelpaj som jag slängde ihop. Det har varit trevligt.

 

Barnen sover och jag ska krypa upp i sängen och läsa lite ur en bok, det hör sommaren till. Jag är egentligen en bokmal, älskar att läsa böcker och att "försvinna" in i en annan värld.

 

Nu, hörrni, ska jag sluta skriva, annars riskerar detta inlägg att bli lika lång som en bok.

 

Trevlig helg på er.

 

 

 

 

Alvin är stora killen, verkligen. Shit vad fort dessa år har gått. Jag brukar berätta för honom att han har varit en liten liten plutt och att han har legat i min mage och plaskat och sparkat, han skrattar högt när han får höra det och berättar för mig att Allis också har varit i mammas mage. Han har en sprudlande personlighet och en liten busunge är han allt, han har nära till skratt och hans livliga fantasi finns ingen ände på. Han är duktig på att tala om vad han har gjort under dagen om han har varit på dagis t.ex och om han har lekt med något speciellt. Han utvecklas hela tiden i sitt språk och ibland funderar han lite extra innan han kommer på hur han ska formulera sig. Han är en omtänksam storebror som är noga med att Allis ska ha alla leksaker som finns (om det är fler barn med som kan göra anspråk på dom) annars kan han försöka reta henne lite ibland. Syskonkärlek helt enkelt! Oftast när han vill att vuxna ska vara med och leka så vill han fika uppe på sitt rum, där han ska göra kaffe och bjuda på kakor. Läsa bok är väldigt intressant även om det alltid slutar med att han sitter med boken själv i famnen och "läser" högt för sig själv eller Allis. Mot kvällen när han börjar bli lite trött kryper han gärna upp i min famn och vill ha mig alldeles för sig själv. Dessa tillfällen tar jag verkligen tillvara på. Varje kväll innan jag går och lägger mig går jag in till honom och lyser med min mobil över hans lilla kropp, oftast ligger han på tvären med munnen vidöppen och andas högt, ibland ligger han i fosterställning och har gosat in sig i täcket. Ingen kudde för det vill han inte ha, ingen nalle heller. Det är bara han och hans täcke. Jag brukar alltid skratta lite åt honom och tänka att han är den finaste lilla pojke som finns och att han förgyller och berikar mitt liv.

 

Allis blir mer och mer nyfiken. Hon kryper nu från rum till rum, sätter sig bredvid blomkrukan i vardagsrummet och vill leka med jorden. Kryper fram till trappan och gnagar lite på den, ställer sig på knä och försöker dra sig själv upp mot någon möbel eller så. Hon äter i princip allt jag ger henne. Välling går det sådär med. Vi trugar inte med det så mycket för hon klarar sig utan. Dessutom håller jag på att försöka få henne att sova hela nätterna så jag får lära henne dricka välling när sömnen funkar helt enkelt. Igår hade hon namnsdag. (Adolf o Alice) Allis är en ljuvlig bebis och hon är bedårande på alla sätt och vis. Ja och inte helt oväntat så är hon den finaste lilla flicka som finns. (Alla föräldrar tycker så om sina barn, även jag!)

 

Älskade älskade ungar!!

 

En paj står i ugnen, snart är den klar. Köttet ligger i marinad och en smarrig sallad ska skäras till. Vi firar midsommar hemma hos Fanny och hennes familj i år. I all enkelhet med god mat och trevligt sällskap. Mer än så behövs knappast.

 

Erik är ute och fixar med gaffeltrucken, barnen leker på golvet. Allis har nu lärt sig krypa och att sitta själv utan stöd. Försöker lära henne sova hela nätterna, kan inte minnas att det var så mycket jobb med Alvin. Allis är mer envis (för tydligen gick det att bli mer envis än Alvin) alla barn är nog olika, även syskon. Erik brukar säga att dom fått det efter mig, det stämmer till viss del. Jag är envis som få, men jag är ännu mer långsint har jag insett och det är en egenskap jag gärna hade sluppit. Jag hoppas den egenskapen inte förs vidare till mina barn.

 

 

Igår hyrde vi "en gång i Phuket" den var ganska rolig. Kände igen mig från flera ställen eftersom dom inte bara var i Phuket. Det får mig att längta dit igen, trots att det är så hett att man blir slö och svettig. För det mesta är det ju faktiskt bara härligt. Vi kommer förmodligen åka till Thaliand igen i Januari. Jag känner mig lite kluven inför det för vi har så mycket som ska göras här hemma, putsa om huset, gräva nytt avlopp, bygga staket, bygga badrum/tvättstuga i källaren och det är bara dyra saker. Fast en resa gör mer gott för själen även om det andra är fruktansvärt viktigt, jag syftar på staketet främst. Min mamma ska följa med då och det ska bli så himla kul, speciellt för Alvin som avgudar henne. Jag hade önskat att fler familjemedlemmar och vänner hade kunnat följa med. Ju fler ju roligare. 

 

 

Nä men hörrni, nu svävar jag iväg. Dags att packa ner alla saker och åka mot Bäl.

 

Glad midsommar