hemmehosmi

Alvin är stora killen, verkligen. Shit vad fort dessa år har gått. Jag brukar berätta för honom att han har varit en liten liten plutt och att han har legat i min mage och plaskat och sparkat, han skrattar högt när han får höra det och berättar för mig att Allis också har varit i mammas mage. Han har en sprudlande personlighet och en liten busunge är han allt, han har nära till skratt och hans livliga fantasi finns ingen ände på. Han är duktig på att tala om vad han har gjort under dagen om han har varit på dagis t.ex och om han har lekt med något speciellt. Han utvecklas hela tiden i sitt språk och ibland funderar han lite extra innan han kommer på hur han ska formulera sig. Han är en omtänksam storebror som är noga med att Allis ska ha alla leksaker som finns (om det är fler barn med som kan göra anspråk på dom) annars kan han försöka reta henne lite ibland. Syskonkärlek helt enkelt! Oftast när han vill att vuxna ska vara med och leka så vill han fika uppe på sitt rum, där han ska göra kaffe och bjuda på kakor. Läsa bok är väldigt intressant även om det alltid slutar med att han sitter med boken själv i famnen och "läser" högt för sig själv eller Allis. Mot kvällen när han börjar bli lite trött kryper han gärna upp i min famn och vill ha mig alldeles för sig själv. Dessa tillfällen tar jag verkligen tillvara på. Varje kväll innan jag går och lägger mig går jag in till honom och lyser med min mobil över hans lilla kropp, oftast ligger han på tvären med munnen vidöppen och andas högt, ibland ligger han i fosterställning och har gosat in sig i täcket. Ingen kudde för det vill han inte ha, ingen nalle heller. Det är bara han och hans täcke. Jag brukar alltid skratta lite åt honom och tänka att han är den finaste lilla pojke som finns och att han förgyller och berikar mitt liv.

 

Allis blir mer och mer nyfiken. Hon kryper nu från rum till rum, sätter sig bredvid blomkrukan i vardagsrummet och vill leka med jorden. Kryper fram till trappan och gnagar lite på den, ställer sig på knä och försöker dra sig själv upp mot någon möbel eller så. Hon äter i princip allt jag ger henne. Välling går det sådär med. Vi trugar inte med det så mycket för hon klarar sig utan. Dessutom håller jag på att försöka få henne att sova hela nätterna så jag får lära henne dricka välling när sömnen funkar helt enkelt. Igår hade hon namnsdag. (Adolf o Alice) Allis är en ljuvlig bebis och hon är bedårande på alla sätt och vis. Ja och inte helt oväntat så är hon den finaste lilla flicka som finns. (Alla föräldrar tycker så om sina barn, även jag!)

 

Älskade älskade ungar!!